Vackra Vancouver

Chinatown. Asiater/kineser överallt och en å annan turist

Londsdale Quay Market, fylld med en massa onödiga saker som flätade armband, ansiktsmasker och handgjorda väskor.

Norra vancouver, den stadsdel som har närmst till skogen, höga berg och den vackra naturen.

Vackra Vancouver. Vilken otrolig bra båttur.

Alltså. Denna stad. Jag kan inte få nog. Jag tror jag är kär.

I skolan användes ordet komplex flitigt av lärarna. Redovisningen ska var komplex, uppsatsen ska inkludera en komplex analys, och varenda mening skulle i stort sett vara komplext komponerad för att tillfredsställa läraren och jäklar vad jag tröttnade på det ordet. Men nu, NU har jag äntligen förstått ordets importens och storhet. För om jag ska beskriva Vancouver med ett ord så blir det utan tvekan att det är en komplex stad. Staden som har allt. Naturen, shoppingen, härliga människor, lagom storlek, vattnet, strandpromenaderna, nationaliteterna, aktiviteterna, bergen och sevärdheterna. En mångkulturell stad. En stad där jag känner mig som hemma. En stad som man lätt blir förälskad i. En stad som skulle kunna bli mitt hem i framtiden.

Idag fortsatte jag att vara turist och bocka av några måsten på min Vancouver-lista. Chinatown, åka färja över till den norra delen, besöka Lonsdale quay Market och besöka stadsbiblioteket. Solen sken, så gjorde även staden och jag. Kanske kan det låta lite ensamt att bara vara för sig själv men det är så praktiskt. När jag blir trött sitter jag ner på en bänk. Jag väljer själv vilka butiker jag vill gå in i. Jag väljer exakt vad jag vill se och göra. Så himla praktiskt. Dessutom tror jag även att man träffar fler lokalbor, jag frågar alltid om vägen istället för att använda google maps och det är en dörröppnare många gånger. Som idag till exempel, jag pratade med en jättetrevlig gubbe på färjan, träffade en snygg kille på tunnelbanan och fick hjälp av ett bohemiskt par att hitta en genväg hem.
Allt man behöver göra är att se lite vilsen, se söt ut och le.