När det inte riktigt blir som man tänkt sig

Sprang längs med floden idag för att få ordning på alla tankar.

Mitt tidigare inlägg innehöll bara några enstaka ord och framkallade nog mer frågor än svar. Så nu kommer den längre förklaringen.

När jag fick kontakt med denna familj via en au pair hemsida så berättade de att jag skulle hjälpa dem med deras två barn, städa å fixa lite plus att de även hade en växtfarm som alltid behövde mer ompyssling. Jag föreställde mig tomatplantor, olika örter och ett å annat fruktträd och sa på en gång att jag mer än gärna jobbade på deras farm. Vilket äventyr och möjlighet att få lära sig om växter och vara så där lagom bohemisk.

Det visade sig vara en helt annan historia när jag väl kom hit. Utan att gå in på för många detaljer så odlade de inte särskilt många tomater utan det var en annan liten planta som fyllde deras växthus.
Nämligen Cannabis.

Här i Kanada är Cannabis lagligt om det används i medicinskt syfte, dvs om man har recept från läkare. Så denna familj gjorde absolut inget olagligt men för min del så är detta så långt ifrån mina principer och värderingar att jag inte klarade av tanken att vitsas på en gård där det finns droger. På något sätt känner jag mig lite lättad, jag hade ju kunnat tycka att det här var hur coolt som helst och kanske rent utav gillat det men icke. Där går gränsen.
Droger är fel, jag har alltid varit emot det och en vecka senare här i Kanada har denna inställningen bara blivit större.
Droger är fel. 

Så därför har jag beslutat att ta mitt pick pack och den enkla vägen vore att åka hem men så fungerar inte jag. Om det är nått jag har lärt mig efter GMU så är det att inte ge upp. Jag är inte den som åker hem till mamma och pappa och gråter. Nej, jag är tuffare än så och det är bara att hitta lite ny energi och fortsätta köra. Efter lite research och mailkontakt har jag nu hittat en ny familj som bor i Vancouver som jag ska vara au pair/housekeeper hos. Mer detaljer kommer senare när jag flyttat in hos dem.

Visst har det varit lite jobbigt, jag ska erkänna att jag känt mig ensam och lite rädd men jag är stark av mig och kämpar på. Mot nya äventyr. En ny familj. En ny stad. Ett nytt rum. Nya utmaningar. Nya erfarenheter.

Dessutom har jag fått prova på något som jag tror att få har gjort. Jag har fått nya insikter, högre moral och dessutom så kommer detta bli en jäkligt bra historia att berätta för barnbarnen!