Helgen då allt var som vanligt

I helgen bytte jag min hemstad mot min andra hemstad, London. Det var helt fantastiskt. Alla var verkligen samlade. Alla tolv tjejer plus killarna.
För några dagar gick jag på de gator som jag alltid gått, trängdes på bussen, åt hummus från Tesco, dansade om nätterna, åt nybakta scones, drack för mycket kaffe och sov alldeles för lite. Men vem vill sova när man kan förfesta med tjejerna, dansa om nätterna, dricka skumpa ur flaskan, äta cheddarost när man kommer hem och borsta tänderna alldeles för länge bara för att man vill vara uppe lite till. Prata lite mer. Uppleva lite mer. Leva lite mer.

Året i London levde jag. Jag levde och jag levde och jag levde.
Det gjorde jag även i helgen.

Snart får jag gå på gatorna och krama tjejerna.

Elin, jag, Mathilda, Hannah, Cornelia, Anna, Julia, Kristina, Elsa, Rakel, Camilla och Alice, nämligen WOLILO!

Det spritter så i mina ben att jag knappt kan sova. Snart snart snart åker jag tillbaka till London. Tänk att få gå på de gator som gjorde mig alldeles berusad lycklig, att få trängas på bussarna med människor från alla hörn och få dansa sig svettig och mörbultad på Londons nattklubbar. Jag blir helt salig jag bara tänker på det.

Men det som gör mig allra gladast utan tvekan är jag snart får krama om Mathilda, Anna, Rakel, Elsa, Alice, Hannah, Kristina, Elin, Juila, Cornelia och Camilla. Mitt älskade tjejgäng som jag känner mig så trygg i och har så roligt med. Jag är fortfarande helt chockad över hur tolv tjejer med fullspäckade scheman lyckas boka in en helg då vi alla kan träffas.Tänk att vi ska få förfesta hemma hos Hannah, ha vilda diskussioner om vars vi ska äta, hälsa på alla i skolan, shoppa på vår hatade oxfordgata och bara minnas och återuppleva allt vi gjorde under året. Det kommer bli helt galet.

Jag saknar er verkligen tjejer. Ni var min familj och det går inte en dag utan att jag tänker på er.

Politiskt inkorrekt

Jag är fullt medveten om att det här låter helt fel men jag kan ibland inte låta bli att tänka att det är synd att jag får vara med om så mycket.

Denna har helg har bara handlat om en enda sak, nämligen mammas femtioårsdag som har firats i dagarna tre. Det har varit så himla trevligt och det har pratats mycket om gamla minnen och i och med detta så inser jag att många av de saker som de har gjort har även jag fått uppleva och då är jag bara arton. Det klart att man ska ha mycket att minnas när man är femtio men när jag känner bara att jag gör så himla mycket saker redan nu så vad ska jag få prova som är spännande och nytt när jag blir gammal?
Jag har rest jorden runt, bott i London under ett år, smakat viner som är dubbelt så gammal som mig, har flera jobb på mitt cv och en massa mer saker som jag kan skriva upp med risk för att låta skrytig vilket inte är min mening. Jag tror bara att jag vill stanna upp, bo ute i skogen och äta grantoppar för ett litet tag. För att balansera det hela. Man kan ju inte toppa livet vid denna ålder.