Juldagen

Detta var vad som gömde sig i min julestrumpa igår morse. Pappa gav en till mamma också så att vi kunde matcha.

Nu har man börjat vänja sig vid det lugna lunket och att man hejar på folk man inte vet vad de heter när man är ute och promenerar. Det är väl det som kallas för småstadsliv.

Julhelgen har varit jättemysig, tyvärr har jag saknat Josefine väldigt mycket men desto fler kramar har jag fått. Har gått runt i pyjamas de flesta timmar på dygnet men det är lika bra att passa på för jag det är mycket man har att ta igen.

För tillfället är det inte mycket jag saknar från England men en trevlig tradition är svår att klara sig utan så idag bjöd jag familjen på Afternoon Tea. Med tanke på hur trevligt vi hade kanske det här blir vår nya tradition?

Dan före dopparedan

Hjälpte Freja att pynta världshistoriens fulaste gran. Fick oss ett gott skratt iallafall.

Så då är man på svensk mark igen. Omringad av snö, vänner och familj. Det känns rätt så konstigt om jag ska vara helt ärlig, som om jag inte riktigt passar in. Men snart kommer jag väl in i vardagslunken och väjer mig med att göra ingenting.

Tills vidare vill jag bara önska er en fröjdefull jul.

Stay with me

Har precis sagt hejdå till Ellinore. Hade lovat mig själv att jag inte skulle gråta men det gick åt helvete. Kan bara föreställa mig hur det kommer till sommaren, då är det inte bara en kompis jag måste jag måste säga hejdå till utan alla. Fy tusan.

Jag älskar dig.

listen på min lista

Jag är världsmästare på att göra listor. Bokstavligt talat. Jag gör listor hela tiden. Så därför hade jag tänkt att visa en liten lista på alla saker jag ska passa på att göra och äta så att jag inte glömmer bort något i stundens hetta. Den fullständiga har jag nedskrivet i mitt block men med tanke på längden får ni den lite mer komprimerade. Det jag saknar allra mest är att kunna gå runt i trosor, dricka mjölk ur paketet, sjunga högljutt, inte behöva sitta instängd på rummet, kissa med öppen dörr, åka bil, gå i mammas garderob när klädångesten infinner sig, sitta framför brasan, mysa med en film och ha middagsgaster.

Jag ska även passa på att äta blodpudding, falukorv, palt, renskav, pappas kassler, fiskgryta, risgrynsgröt, pinkladyäpplen, vaniljyoghurt som inte smakar sockerchock, paella, mammas söndagslax, leverpastej, avokado, hembakat bröd och även löjrom. Fy tusan vad gott. Så nu vet ni mamma och pappa vad jag förväntar mig när jag kommer hem.

Igår när jag gick på stan vart jag så sugen på mjölk att jag fick lov att köpa mig en pint. När jag står i kassan säger kassörskan Det bästa med mjölk är att den går utmärkt att frysa in. Jag tappade min haka. Frysa in mjölk? Inte med mig i närheten.
Så ni bör fylla kylen med mjölk också innan jag kommer hem.

ELLInore give me more

Höll precis på att skriva att jag och Elli har haft en systerdag och så kom jag på att vi är ju faktiskt inte systrar. Fast det känns som så. Vi är så himla lika förutom det faktum att hon är en halvmeter kortare och inte vet vad paltkoma betyder.

Jag minns fortfarande första gången vi träffades, aldrig i mitt liv hade jag trott att vi skulle bli så bra vänner. Det känns som om jag kännt henne hela mitt liv och de här sista dagarna kommer blandas med gråt och skratt om vartannat. Varför ska hon bara vara här en termin, dumma dumma henne. Fast nej, Ellinore är inte dum, långt ifrån. Hon är världens snällaste utan att vara en mes, hon har pondus liksom.

Om det inte hade varit för vår underbara morgonpromenad där vi planerade våra framtidsplaner hade jag varit ett vrak nu. Som tur är kommer hon hit till våren och hälsar på, kanske ses vi på sportlovet, vi ska hänga på Tylesands after beach till sommaren och i början av 2015 ska hon och jag upptäcka Asien tillsammans.

Så tack Ellinore för att du finns. Du har varit min stöttepelare under hösten. Du har varit mina skratt och funderingar.

Du har varit min bh. Nära hjärtat och ett bra stöd.

Mades of Honur

Det var även fler som tyckte att vi har ett härligt gäng. Denna äldre man ville mycket hellre sita vid vårt bord än med sina sura fruga!

Eftersom detta är sista helgen innan hemfärd så gäller det att man gör alla de där saker man inte riktigt hunnit ännu. Så idag på eftermiddagen gjorde vi det mest brittiska man kan göra, afternoon tea. Eller egentligen är detta en myt. Jag har aldrig sett min värdfamilj dricka afternoon tea och tydligen så är det enligt dem jättekrångligt att baka scones så det finns inte med på världskartan. Att de även bara har pås-te med två olika tesorter att välja på är ytterligare ett bevis.

Men eftersom vi inte är riktiga britter passade vi på att göra de turistiska och äta ett ordentligt Tea. Stämningen var på topp och det var så mysigt. Ni vet hur det är i alla tv-serier, att de alla har sitt stammishak. En resturang eller café där de alltid träffas.

Idag har vi hittat vårt lilla smultronställe.

Holy night

Jag har länge velat gå på konsert hör i London men det har inte blivit av. Som brevet på brevlådan blev jag igår bjuden på julkonsert av Petra i Westminister Cathedral som var helt gigantiskt. Det var så mysigt och de få julkänslor jag har ökades en aning.

Lucia

Idag på morgonen lussade jag lite för Ellinore men det var inte förän på eftermiddagen som det smällde på riktigt. Det var så mysigt, äntligen lite julkänslor men pepparkakor,glögg och ett stort kramkalas.

Nu kan jag även andas ut på riktigt för idag har jag avklarat mina två sista prov. Känns skönt. Känns konstigt. Vad ska jag nu ägna mig åt om kvällarna?

Tur att London är en stor stad och att det finns rätt så väldigt mycket att göra.

Min älskade Ellinore

Om tio dagar är det hemresa. För somliga kommer de aldrig återvända. Typ Ellinore. Dumma dumma henne. Jag kommer sakna henne som tok-kvinna med tolv katter.

För ett tag sedan pratade jag om en cliffhanger, det var denna video jag pratade om. Så här har ni den. Mitt och Ellinores London.

Nobelmiddag

Edvin, min nya granne som tar över Ellis hus när hon åker hem.

Gårdagskvällen var smashing, flörtig, högljudd, exalterad, otrolig, skrattig, dansig och minnesvärd.
Gårdagskvällen var euforisk. Utan dess like. Är fortfarande helt slut och då har man ändå inte gjort mycket idag.

Det började med och förfest hemma hos Kristina, tio tjejer trängdes framför alla speglar och överallt var det lösögonfransar, smink och hårnålar. Lagom fnittriga begav vi oss till skolans gympasal som äran till kvällen var fint dekorerad. Alla hade verkligen gått inför detta, alla hade långklänningar och stämningen var helt otrolig. Vi åker ju snart hem så alla gav verkligen allt och vi skrek och klappade händerna hela kvällen inte minst mitt bord. Vi var i extas. Jag var i extas. Alla var i extas.

När 100 partysugna elever från hela Sverige samlas en lördagskväll, jadu- då blir det fest!

Min storasyster

 Idag flyttar min syster. Till Frankrike. Det känns skönt att jag är här i London för jag tror inte att jag klarat av att säga hejdå till henne en gång till. När hon for iväg till Madrid var nog jobbigt. Det känns bara så konstigt. Hon är så stor på något vis. Det har ju alltid varit vi två, inte minst när det gällde att stå upp för varandra inför mamma och pappa.

Nu lämnar hon sitt bo, kanske kommer vi aldrig någonsin bo under samma tak igen? Hedanefter är det högtider och födelsedagar som blir våra tillfällen till kramkalas. Snart har hon säkert pojkvän, karriär och kapital. Och här sitter jag.

Jag vet att jag låter som en mamma. Men ska jag vara helt ärlig saknar jag just det. Att få agera mamma. Jag gillar att pyssla om andra, baka kakor, komma med blåbärssoppa när syrran är sjuk och skicka töntiga "åh vad jag tycker om dig, tack för att du finns-sms".

Tänk att jag kommit upp i den åldern då syskon flyttar, kompisar tar studenten och finnar inte längre är ens största problem. Det är fullständigt galet, helt utomordentligt underligt och chockernade.

Jag vet inte om det är för allt te jag druckit eller de faktum att mitt huvud känns som bomull som jag blir så sentimental men nånting är det iallafall.

Kanske just det faktum att barndomen är något som vi lämnat oss bakom.

Nu nalkas Lucia

Elin Alice jag och Rakel

Luciaförberedelserna började på bästa möjliga vis igår kväll hemma hos Rakel med risgrynsgröt,julkalendern och tjejprat.

Idag på förmiddagen var det allvar då vi skulle uppträda på ett stort lyxhotell inne i London för 500 personer. Tydligen var det de största svenska julbordet utomlands och jag hade så himla roligt. Det är något visst med att sjunga i en baotastor lokal och endast levande ljus lyser upp.

Vi hann även med en sväng på stan för att kolla in lite julklappar men när vi gick på Marc by Marc Jacobs slutade med att jag inhandlade till mig själv istället för andra...
Men vad gör det? Jag är lika glad ändå.

Nu blir det äkta fredag för nu ska jag och Ellinore laga tacos till min värdfamilj!

Jag ser det snöar

Imorse när jag drog upp rullgardinen singlade stora snöflingor ner.
Jag sprang genast ut och fångade flingor på min tunga, precis som ett litet barn.
Lycka varar aldrig länge för en timme senare var det grönt igen.

Jul i våra hus

Pannkakspartaj

Jag och Rakel utnämndes som bulltanterna. Eller det var nog vi själva som gjorde det när jag tänker efter.

Jul för mig är när man sätter på juldängan All I want for christmas is you och sjunger med som om man var ensam i norrlands skogar där endast renarna kan se ens armar flyga hit och dit. Dessvärre eller lyckligtvis känner jag mig så hemma här att det även blev en liten danssväng i Hannas kök. Så nu är det officiellt jul.

Och när det är jul får man baka lussebullar, kola och knäck. Så igår trängdes vi alla tjejer i Hannas kök och bakade det för kung och fosterland.  Julmusiken hördes knappt för att babbel, hur man skulle rulla bullarna, om det skulle vara mandel i knäcken eller inte och om det var två dl sirap i kolan eller 2 msk? Alla ville göra på sitt eget vis och trots alla odds brändes ingenting. Mitt i allt glöggdrickande, julkalendertittande och mysande kom vi även på att steka pannkakor i massor.

På bussresan hem satt jag bredvid en kina-tant. Hon var så söt att jag bjöd henne på en lussebulle. Tänk att pepparkakor kan göra en så snäll.

2012 första advent kommer helt klart att gå till historien.

Äta med fingrarna

Jag är helt snurrig i huvudet.
För första gången sen jag kommit hit har vi gäster. Och de är inga mindre än italienare. Så här sitter vi och äter med fingrarna samtidigt som jag försöker hänga med i svängarna eftersom de pratas både portugisiska, italienska och engelska. Kanske är det därför jag känner mig lite snurrig.

Eller så är det för att mitt vinglas ständigt fylls på.
Herrejisses jag som ska iväg på filmmys ikväll, hur ska detta gå?