Hej då rekryt Holmgren och goddag odlare Victoria

Lämnar det militära mot något nytt i Kanada

Under min militära utbildning fick jag frågan av ett av våra befäl vad min största fobi var. Jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle svara. Jag är varken rädd för spindlar eller höga höjder. Men så kom jag på det efter några timmars funderande. Min största rädsla är nog att inte ha något att göra. De allra flesta skulle älska tanken av att gå runt i sin pyjamas en hel dag, käka godis och kolla på serier i soffan. Själv får jag panik så fort jag bara hör det. Kanske är det därför jag bestämde mig för att flytta till Kanada så snabbt efter att jag avklarat GMU och att jag redan har bokat flygbiljetterna till Asien till våren då jag kommer hem från Kanada? Jag kommer att maxa mitt sabbatsår, det är så jag vill ha det. Att hela tiden vara uppbokad gör mig lugn. Då vet jag vad som ska göras och jag behöver inte fundera så mycket. Vissa kallar mig galen och andra tror att jag kommer bli utbränd vid 25 års ålder men det är så jag fungerar.

Men för er som precis trillat in här på bloggen, kanske undrar vad jag egentligen ska göra i Kanada? Jo, jag ska bo i en stad, Kamloops som ligger cirka 3 timmar med bil från Vancouver. Där ska jag bo hos en familj med två barn och jobba på deras växtfarm. Jag har inga som helst gröna fingrar men efter livet i det militära trivs jag att vara utomhus, bli skitig under naglarna och vara aktiv. Jag kommer att bo på landet en halvtimme från stan och jag vet inte ens om vi har några grannar. Detta känns på många sätt skrämmande? Kommer jag inte bli hemskt rastlös?

Jo, det kommer jag nog bli men det är en av anledningarna till varför jag gör detta. Jag gillar ju att utmana mig själv och jag ser detta som ett ypperligt tillfälle att bli bättre på att relaxa. Min plan är att jag ska hitta nått slags lugn, åka lite längdskidor, bli bra på yoga, lära mig lite om växter, upptäcka Kamloops, göra lite utflykter, uppleva en ny kultur och förhoppningsvis ha det jäkligt skönt och härligt under dessa fyra månader. För efter år av pluggande och slit så tycker jag faktiskt att jag förtjänar att ha det lite skönt.