Idag hade vi tjejer i klassen förmånen att få lyssna på Ashia, en djup troende muslimsk kvinna. Killarna fick inte ens närvara eftersom Ashia inte får konversera med det andra könet. Jag tycker att det är oerhört intressant att få prata med människor från helt andra kulturen och levandssätt, det vidgar ens perspektiv på så många nivåer. I två timmar satt jag som fastklistrad. Jag kan inte låta bli att avundas de som faktiskt tror på något, de verkar så totalt hängivna och det är som om de hittat alla svaren redan. Men, ja där kom det. Religion kan också göra mig rädd och väldigt maktlös, hur människor kan lägga sina liv helt i någon annans händer och faktiskt påstå att det finns inget som är större än Gud och att allt vi gör, gör vi Herrens skull är för mig svårare att greppa än en klurig andragradsekvation.
Det är inte konstigt att så många delar av världen ligger efter gällande jämställdhet, demokrati och utbildning. Hur ska ett samhälle någonsin kunna utvecklas om religionens förlegade regler sätt stopp? Ashia får till exempel inte prata med andra män förutom sin broder och man. Enligt henne tycker hon att det är här är helt naturligt eftersom hon annars kan "locka" män till lust. Om jag får säga min åsikt så anser jag att hon utesluter kommunikationen med halva världen. Det klassas även som synd om du är homosexuell, kvinnor ska inte studera på universitet där det även finns män, och du lever inte för din egen skull utan för Gud. Hör ni vad jag säger? Det här är så fruktansvärt skrämmande och jag ärligt talat blir jag mörkrädd. På riktigt.
Jag vet att jag inte tror på Gud. Men jag vet att jag tror på en jämställd värld där alla är lika mycket värde. Jag tror att vi har en fri vilja. Jag tror att man lever för sin egen skull och skriver sin egen framtid. Jag tror på mångfald och jag tror på mig själv.
Så jag går min egen väg, kanske är den krokig med en och annan omväg men det är iallafall min egen och inte någon annans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar