Polo Bear Swim 2015

Tacksam för att solen sken

Då var det alltså 2015. Och jag vaknade tidigt, redo för en riktig kickstart. Nog fick jag mig en ordentligt kick må jag lova. Jag hade nämligen bestämt mig för att genomföra Polo Bear Swim, vilket mer eller mindre innebär att man varje år den första januari byter om till badkläder och hoppar i vattnet. Varför man gör detta har jag ingen aning om men det har blivit lite utav en folkfest här i Vancouver och det var så kul att se alla människor då många av dem även hade klätt ut sig.

Jag började med att ta en promenad längs med vattnet för att få upp lite värme och sedan hittade jag roligt nog några svenskar som också skulle bada. Så vi slog följe och hoppade i tillsammans. Hade det inte varit för att åskådarna stod med dunjackor skulle man kunna tro av bilderna att döma att jag befann mig i Hawaii. Men å andra sidan så skulle jag inte vilja vara i Hawaii, inte när man kan vara i Vancouver som är typ världens vackraste stad.

Nyårsafton

Lax, Lasagne, köttbullar, bakad sötpotatis, ostar, sallad, och bröd.

Min nyårsafton började i ett lugnt tempo, ville inte ens stiga upp ur i sängen. Det kändes helt klart som att det redan var den 1 januari och att alla festligheter var kvällen innan. Men solen sken och jag hade faktiskt lite åtagande att göra. Så jag började med att ställa mig i köket och laga lite mat inför kvällen och sedan tog jag mig till Burnaby Mountain för att åskåda utsikten.

Visst var det en aning pulshöjande att vandra i konstant uppför de sista två kilometrarna men när jag kom upp glömde jag genast bort alla rötter jag snavat på. Så vackert. Kan inte förstå att jag har sån tur att det ligger så nära mitt hem. Så jag satte mig ner, njöt av värmen som solen reflekterade och mediterade lite. Låter ju väldigt hokus pokus men igår lärde min yogalärare Eric en ny andningsteknik som jag verkligen gillade och vill förbättra .

Kvällen till ära var jag hembjuden till Greta och AJ för ett litet knytkalas. Jag har träffat dem via kyrkan och de har som en liten grupp på kanske 15 personer som träffas några gånger i månaden och gör allt från att studera bibeln till att mötas upp på ett café. Jag var kanske lite skeptisk, visst, fördomar suger men att fira nyår med en gäng kristna i 30årsåldern kanske inte låter som det mest galna nyåret om jag säger så.

Galet vart det inte heller. Men det var otroligt trevligt och hör å häpna så bjöds det på både fördrinkar, vin och dessertvin så jag fick mina festligheter och en hel del skratt. Tänk att även kristna kan bjuda till och släppa lös?  Gud, kan inte förstå att jag precis skrev det där.

Summa summarum, jag hade ett mycket bra avslut på året 2014.
Happy new year. God fortsättning.

Året är 2014, men inte länge till

Roadtrip i Sydafrika

Festligheter hemma på min gata.

Pappa som tappert hjälper mig med plugget.

Mycket träning under detta år. En död Oskar efter mitt egenkomponerade crossfit-pass

Vackra Elli i Stockholm!

Champagnefrukost

Högbonden.

Legendarisk kräftskiva där alla var så taggade. För taggade till och med.

Vinprovning

Någonstans i skogen. I Östersund.

Och nu så befinner man sig i Vancouver.

Så då var det årets sista dag. En dag då jag brukar reflektera över det som varit. Vanligtvis tänker jag bara på framtiden, knappt att jag lever i nuet och än mindre över det förflutna. Men idag är en himla bra tid att sätta sig ner och gå igenom det gånga året. Jädrans vad mycket roligt man hinner göra på 365 dagar. Och tråkigt för den delen. Vill inte tänka på hur många timmar man ödslat sittandes på toan...

Innan ni fortsätter att läsa vill jag bara varna er för att detta kommer bli ett lite längre inlägg så antingen klickar ni bort bloggen redan nu eller så tar ni tre djupa andetag och lutar er tillbaka. För här kommer en års-intervju med er alldeles egna Victoria!

Vad kommer du minnas mest från 2014?
Helt utan tvekan GMU. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Och det tuffaste. Vidrigaste. Mest lärorika. Utmanande. Ångestfyllda. Roliga. Galna. Häftiga och det mest äventyrliga jag gjort. Att pressa sig själv till en grad man aldrig trodde man skulle klara, när man tror att man håller på att dö, när man faktiskt vill dö och sedan kämpa som galning och faktiskt klara av det. Jag är verkligen stolt. Och det känns så befriande och även ltie läskigt att säga att man är stolt. Men det är jag. Stolt som en tupp.
Det roligaste minnet med kompisarna?
Det var i början av året då Wolilo-gänget kom och hälsade på mig under en helg. Det var så roligt att se en hop av storstadsbrudar vinglande ute i skogen.Att få visa upp dem Norrland på riktigt. Att få bjuda dem på vargtass och falukorv över öppen eld. Det var verkligen en helg där champagne och snittar mötte stickade raggsockor och rödblommiga kinder.
Har du provat några nya maträtter?
Ja, såklart! Älskar ju att prova nya saker. Detta år har det gått i extravagant tema, nämligen ostron och sniglar.

Har du gjort något som du inte trodde att du skulle göra?
Ja, jag har snusat. Brukar inte falla för grupptrycket men min stolthet stod på spel. Och alla kvinnors. Johan tyckte att jag var lite tjejig på GMU:n och därför ville jag bevisa för honom och alla andra grabbar att jag minst sagt kan vara som en kille under en dag. Så jag spottade, kliade mig mellan benen, drog sexskämt och var allmänt dryg, (och ja, nu tog jag i och jag vet att alla killar inte är så där)  Och för att bevisa lite extra att jag inte alls är fin i kanten stoppade jag in en prilla och tog inte ut den förrän en timme senare. Jag hade vunnit deras respekt. 
Berätta om något minne som gjorde dig glad?
Det var när mina två favoriter, Filip och Freja gav mig i studentpresent ett dygn på Högbonden. Det är så otroligt vackert och det var verkligen den perfekta presenten. All time high. Ler lite för mig själv när jag tänker tillbaka på det hela. Särskilt badet i solnedgången. 
Något särskilt som överraskade dig?
Det måste väl vara att jag helt plötsligt hamnade på en cannabis-odling på andra sidan jorden. Det hade jag inte trott för ett år sedan. 
Årets resa?
Ja, förutom att jag nu är i Kanada och att början av 2014 spenderades i Sydafrika måste jag nog säga alla de där småresorna runt om Sverige. Göteborg, Stockholm, Uppsala och Örebro. Visserligen hatar jag att det är så långt bort till mina vänner men å andra sidan är det ju så kul när man väl ser dem. Som när jag och Ellinor tog en weekend i Stockholm, eller natten jag sov hos Kajsa i Örebro, för att inte tala om kräftskivan med Wolilobrudarna i Uppsala och min semestervecka i Göteborg hos både Rakel, Mathilda och Freja. De är just de där helgerna som fyller på mitt energiförråd.

Och slutligen, dina förväntningar inför det kommande året?
Förutom att vara lycklig och allt dessa klichéer så hoppas jag att min första månad här i Vancouver fortsätter i samma härliga anda. Att min och Mathildas Asienresa bjuder på många äventyr och en jädrans skön semester. Att jag klarar av att stå i fler yogapositioner utan att se ut som en gammkärring. Att jag hittar någonstans att bo i Uppsala och att jag trivs på universitet. Att jag träffar nya vänner.
Sedan skulle det inte vara helt fel om jag blev kär och helst även få mina känslor besvarade.

Och slutligen hoppas jag även att vår familj åker till Marrakesh under hösten. (och ja, mamma och pappa, se detta som en liten pik)

Tack för idag. tack för igår. Tack för i år.

Lynn Valley

Rice lake

Suspendtion Bridge

Hööööögt upp!

Kristallklart

Hittade en liten grotta då jag lämnade huvudleden och utforskade på egen hand.

Med kokkaffe och matsäcken nerpackad tillsammans med lite extra skavsårsplåster var jag mer än redo för att vandra ute i vildlivet på riktigt. Några bussturer senare befann jag mig i Lynn Valley, lite utav ett naturreservat i norra Vancouver med allt från barnvänliga och turisttäta leder till riktigt avancerade rutter. Tydligen förekommer det rätt frekvent att helikoptern får uttrycka för att rädda vilsna vandrare. 

Jag måste ha sett rätt galen och fånig ut för jag är rätt säker på att jag gick runt med öppen mun i flera timmar. Det var så galet vackert och hela jag sjöng inombords. Efter en sån här dag ute i skogen är det nu helt konfirmerat att jag trivs bättre ute i vildmarken än på shoppinggatan. Det bubblar inom mig när jag ser snötäckta bergstoppar, kristallklart vatten, mäktiga floder, skyhöga träd, mossa mjukare än en mammas mage( inte din mage mamma, don´t worry), stenar stora som bumlingar och framförallt tystnaden.

Att bara få gå runt, åskåda, tänka och andas. Lyx och ren njutning.

Salsa Meetup

Ni skulle antagligen behöva gissa ett antal gånger om ni skulle försöka klura ut vad jag gjorde igår kväll. Jag var nämligen på en salsakurs inne i stan. Jag tycker om att dansa, jag tycker om att prova nya saker och jag tycker om att träffa nya människor så det kändes klockrent när jag hittade detta event på internet.

Från början var alla lite nervösa. 40 personer i ett litet rum med dålig ventilering. Men så fort danslärarna började röra på sina höfter och skämta samtidigt så lättades stämningen upp och det var bara att köra på. Eftersom man inte känner en kotte är det ju svårt att skämma ut sig om man säger så.

Så under en och en halv timme fick vi instruktioner om de olika stegen och man bytte hela tiden danspartner för att lära känna så många som möjligt. Efter det släcktes lyses, discokulan började snurra och det var dax för dans.

Jag tog en liten paus, satte mig ner och drack lite vatten. På stolen brevid mig satt en kvinna, Brenda och vi började prata. Vi pratade så mycket att tiden flög iväg och vi båda kände att vi behövde röra oss hemåt. Men inte kunde vi lämna stället utan åtminstone en dans så vi dansade tillsammans. Jag agerade kille som van att göra och vi körde alla steg vi lärt oss.
Utbyte av nummer och mail, voila thats how you make new friends!

Jag hade väl inga direkta förväntningar på kvällen men jag trodde då sannerligen inte att det skulle sluta med en tjejdans och ett nytt telefonnummer. Dansade av lycka hela vägen hem och släckte inte lampan förrän efter midnatt.

Vackra Vancouver

Chinatown. Asiater/kineser överallt och en å annan turist

Londsdale Quay Market, fylld med en massa onödiga saker som flätade armband, ansiktsmasker och handgjorda väskor.

Norra vancouver, den stadsdel som har närmst till skogen, höga berg och den vackra naturen.

Vackra Vancouver. Vilken otrolig bra båttur.

Alltså. Denna stad. Jag kan inte få nog. Jag tror jag är kär.

I skolan användes ordet komplex flitigt av lärarna. Redovisningen ska var komplex, uppsatsen ska inkludera en komplex analys, och varenda mening skulle i stort sett vara komplext komponerad för att tillfredsställa läraren och jäklar vad jag tröttnade på det ordet. Men nu, NU har jag äntligen förstått ordets importens och storhet. För om jag ska beskriva Vancouver med ett ord så blir det utan tvekan att det är en komplex stad. Staden som har allt. Naturen, shoppingen, härliga människor, lagom storlek, vattnet, strandpromenaderna, nationaliteterna, aktiviteterna, bergen och sevärdheterna. En mångkulturell stad. En stad där jag känner mig som hemma. En stad som man lätt blir förälskad i. En stad som skulle kunna bli mitt hem i framtiden.

Idag fortsatte jag att vara turist och bocka av några måsten på min Vancouver-lista. Chinatown, åka färja över till den norra delen, besöka Lonsdale quay Market och besöka stadsbiblioteket. Solen sken, så gjorde även staden och jag. Kanske kan det låta lite ensamt att bara vara för sig själv men det är så praktiskt. När jag blir trött sitter jag ner på en bänk. Jag väljer själv vilka butiker jag vill gå in i. Jag väljer exakt vad jag vill se och göra. Så himla praktiskt. Dessutom tror jag även att man träffar fler lokalbor, jag frågar alltid om vägen istället för att använda google maps och det är en dörröppnare många gånger. Som idag till exempel, jag pratade med en jättetrevlig gubbe på färjan, träffade en snygg kille på tunnelbanan och fick hjälp av ett bohemiskt par att hitta en genväg hem.
Allt man behöver göra är att se lite vilsen, se söt ut och le.

Att visa upp

Min fian yogamatta och handduk. Jag har märkt att en yoga-handduk är ett måste när man kör hot yoga. Man svettas så mycket!

Yogabyxor och sport-bh från Victoria Secret´s

Tights och linne från det superpopulära märket Lululemon. Själv har jag aldrig hört talas om det innan men här har alla det! Tydligen går det så bra för detta företag att grundaren har byggt ett hus för 320 miljoner. JISSES

Springshorts från adidad och mintgrönt linne från Old navy.

Obligatoriska kepsköpet! Har blivit lite utav en grej att köpa en ny keps när jag besöker ett nytt land.

Det här inte något jag vanligtvis gör men handlar inte livet om att göra det oväntade? Så därför har jag beslutat mig för att skriva något utav ett modeinlägg. Eller nu är jag ju fånig, för att det ska räknas som ett riktigt modeinlägg ska jag ju vara perfekt sminkad, bära den där chicka tröjan tillsammans med den rätta märkesväskan och se så där lagom naturlig ut. Inte kan jag komma här och skriva ett modeinlägg när jag bara inhandlat sportrelaterade saker och inte har rött läppstift på mig.

Så skönt. Då har vi det avklarat. Detta är alltså inte ett korkat och helt ointressant modeinlägg. Nej detta är bara en text med några bilder som visar upp mina senaste inköp.
Se det som ren fakta. Eller helt onödig.

Sunday in my way

Är inte söndagar den ultimata dagen för långpromenader. Det tycker iallafall min familj och så även jag. Utan mamma och pappa vid min sida snörade jag på mig mina orangea snabba skor och traskade iväg. Med P1 i lurarna och vattenflaskan i handen var jag redo att gå. Gå in till city.

Min värdfamilj har alltid pratat om buss, tåg och gud vet vilka färdmedel så jag har alltid trott att det downtown låg benäget i Asien typ. Men google maps upplyste mig om att det var cirka en mil och det är ju perfekt avstånd om man vill fördriva tiden för en stund. Så jag traskade och traskade, hamnade i skumma områden där alla verkade drogpåverkade och hemlösa men sedan såg jag Prada lysa upp och då visste jag att jag kommit fram. Fram till huvudgatan med alla möjliga butiker, Forever 21 blandat med Cartier och en himla massa människor.

Denna söndagspromenad som vanligtvis brukar utspelas i skogen eller runt Höglandssjön avslutades istället med flera shoppingpåsar och en tågresa hem för att vila fötterna.

Får tacka Gud för att han är förstående. Hur konstigt det än må låta så är det faktiskt en stor dos roligare att strosa runt i en storstad än att sitta på en hård kyrkbänk och studera tanternas perfekta gråvita lockar.

Semester även för mig

Netflix, brasa och varm choklad.

Tio dagar av frihet. Tio dagar av ensamhet. Det beror på hur man ser det. Jag skulle kunna tycka synd om mig själv, gråta i sängen och känna mig liten eller så kan jag göra detta till min egna lilla semester. Familjen har stuckit till Hawaii för att bada och sola så då kan jag banne mig strosa runt i pyjamas och vara så där lagom egoistisk som min syster kan vara.

Självfallet ska jag även passa på att utforska staden, hitta mysiga caféer, spatsera på stora gågator, promenera i deras gigantiska park, åka tåg uppe i luften, vandra i bergen och vara lite utav en turist i största allmänhet.

Men innan jag ger mig ut på nya äventyr ska jag strosa runt i pyjamas, dricka mjölk ur paketet, lyssna på svensk radio, äta hummus med sked, kolla på en massa filmer, baka kakor, bada i deras bubbelbad, kissa med öppen dörr, skita i att städa, tvätta,diska och plocka undan efter mig.
Jag ska helt enkelt vara en latmask.

En kanadensik jul.

Tycker att de allra första meningarna är förtjusande söta!

Utsikten från deras balkong

Elizabeth från Canada, Michael och Hetaher från England, Henry från Holland, jag från Sverige och Salvador från Californien.

Julhelgen har spenderats hos Heathers föräldrar, i ett helt underbart område cirka trettio minuter från oss. Ska jag vara helt ärlig var jag lite orolig inför denna högtid, jag menar det är ju trots allt min första jul utan min älskade syster, mamma, pappa och släkt. Men överraskande nog saknade jag inte Järvedsvägen det minsta. Kanske berodde det på att vi gick runt i pyjamas, spenderade mestadels av dygnets timmar i samma rum, att vinglaset ständigt fylldes på, en överlycklig sjuårig, pensionärer som skämde bort mig som om jag vore deras egna barnbarn, solsken utanför och att för att inte tala om glöggen! Jag kände mig helt enkelt som en del av familjen, inga konstigheter alls, precis som det ska vara.

Julen här i Kanada firas den 25 december. Vi åkte till Elizabeth och Michael redan på onsdagen och då fick jag äran att göra glögg. Rödvin, kanel, nejlikor, kardemumma, socker, apelsinskal och så klart lite rom för att få fart på herrskapet. De trodde att jag gjort glögg hur många gånger som helst men detta var faktiskt första gången. Tur att man åskådat mamma och pappa sedan man kunde krypa hur glögg ska tillredas för jäklar vad bra den blev. Till och med Henry som inte får dricka alkohol kunde inte hålla sig ifrån Heathers mugg. Med den starten visste ja att det skulle bli en bra jul.

05.30 torsdag morgon hör jag hur Salvador sakta smyger runt i huset och letar efter sitt paket som jag gömt under ett bord. Att rulla ut ett garnnystan i hela huset och vid ändan lägga ett paket är en tradition som vi gjort sedan jag var liten och självklart ville jag att Salvador skulle få prova. Inom kort vaknade resten av huset upp och vi började smått öppna lite julklappar. Jag måste faktiskt säga att hela julklappsöppnadet var lite utav en succé. Istället för att öppna allt på en gång tog vi det lugnt, ett paket här och sedan lite tedrickande, paus för lunch, ett till paket, sällskapsspel, champagne, liten promenad och ett till paket. Vi höll på hela dagen och det var mysigt. I all sin enkelhet, inga måsten var det en trevlig och minnesvärd dag. Visserligen var det ingen snö, pulkarace, mormors köttbullar och pappas julväst men vad gör det? Jag har fått upplevt en kanadensisk jul och en mycket trevlig sådan.