Då har man precis sagt hejdå till nattens hemsläp och det slår mig precis att jag faktiskt har sommarlov. Tänk att jag nu har avslutat den jobbigaste terminen under gymnasiet. Gårdagen har jag både längtat och bävat för. Lov vill man ju alltid ha men att tvingas säga hejdå till alla lärare och kompisar var desto jobbigare. När man går på en sån liten skola blir alla som en stor familj. Lärarna blir mer som storasyskon än vuxna med pekpinnar. När jag gick ut nian så kom det några tårar, det kändes som att det var slutet och att det aldirg skulle bli som förr. det var ingenting om man jämför med mitt hulkande igår. Denna gång är det verkligen slutet.
Vissa åker hem imorn och andra på söndag och då kommer hela detta år kännas som en enda stor dröm. Som om inget utav det har hänt. Endast de som bott här i London under detta år kommer förstå hur man känner. Vi kommer tvingas slitas mellan två världar. Att man har ändrats är ett faktum. Jag är inte den Victoria som ni sa hejdå till i augusti. Jag kommer ha två kompisgäng, två familjer, två klasser, två adresser- två hem helt enkelt. Att slitas mellan detta kommer bli tufft.
Dessa dagar är det mycket som blir det sista. Sista förfesten hos Hannah, sista kaffet på skolan, sista turen på nattbussen, sista promenaden till Richmond, sista utgången, sista pubhänget och de sista kramarna. Men som mina lärare så vackert sa igår, slutet är alltid början på något nytt.
Grattis till sommarlovet & välkommen hem Vickan
SvaraRadera