Vi grät. Vi tröståt. Vi skrattade.Vi grät.
Och så grät vi lite till.
Ikväll samlades alla på min favoritplats här i London, vid Themsen i Richmond. Jag tror aldrig jag har sett så många gråta på en och samma plats. För bara några månader sedan la jag upp en liknade bild, det var en av våra första kvällar och jag minns hur höga förväntningar jag hade på året. Ikväll satt vi där med facit i hand, ett facit med så många rätt att ingen ville slita sig.
Men som vän Camilla sa " Men Victoria, när du ska till mig i Kingston så måste du ju ta två bussar och om du ska till mig i Uppsala behöver du ju också bara ta två bussar så vi kan ju träffas hela tiden". Camilla är klok hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar