Höll precis på att skriva att jag och Elli har haft en systerdag och så kom jag på att vi är ju faktiskt inte systrar. Fast det känns som så. Vi är så himla lika förutom det faktum att hon är en halvmeter kortare och inte vet vad paltkoma betyder.
Jag minns fortfarande första gången vi träffades, aldrig i mitt liv hade jag trott att vi skulle bli så bra vänner. Det känns som om jag kännt henne hela mitt liv och de här sista dagarna kommer blandas med gråt och skratt om vartannat. Varför ska hon bara vara här en termin, dumma dumma henne. Fast nej, Ellinore är inte dum, långt ifrån. Hon är världens snällaste utan att vara en mes, hon har pondus liksom.
Om det inte hade varit för vår underbara morgonpromenad där vi planerade våra framtidsplaner hade jag varit ett vrak nu. Som tur är kommer hon hit till våren och hälsar på, kanske ses vi på sportlovet, vi ska hänga på Tylesands after beach till sommaren och i början av 2015 ska hon och jag upptäcka Asien tillsammans.
Så tack Ellinore för att du finns. Du har varit min stöttepelare under hösten. Du har varit mina skratt och funderingar.
Du har varit min bh. Nära hjärtat och ett bra stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar