Två noter i en melodi

Plötsligt känns mitt rum så stort, så tomt på något vis nu när Kajsa farit hem. Det är helt galet vad jag gillar den flickan, min bästa vän. Som två noter i en melodi, eller skyddsänglar för alltid som vi brukar säga.

Idag har jag även kramat om Magda för första gången som tack för att hon låtit Kajsa vara här. Eller hon fick faktiskt två kramar, en från mig och en från Kajsa. Hon skrattade och tackade.

Men Magdas kramar går inte att jämföra med mammas och nu känner jag hur mycket jag saknar min familj eftersom det börjar närma sig tills de kommer hit.

Då ska jag krama om dem som aldrig förr.