lördag 17 november 2012

Äntligen




Jag är hel nu. De tre pusselbitarna som jag saknat som mest är äntligen vid min sida igen. Så konstigt, allt är precis som vanligt fast ändå inte. Fortfarande deras dotter men inte den samma som de sa hejdå till för någon månad sen. Men åh så skönt att få krama om dem, hålla dem i handen på stan och få godnattkram om kvällen.

Nu har vi precis kommit hem från en härlig matmarknad med mat från hela världen och ska snart ställa oss i köket för att laga middag. Ikväll blir det tända ljus, jazzmusik och prat.
Precis som vi brukar göra.


1 kommentar:

  1. Åh gud jag vill ju bara vara där med er!!! Saknar dig mest av allt, men din familj är inte långt efter på sakna-listan, alltså <3

    SvaraRadera