Lalala

Salt i smöret är ungefär lika ovanligt som solsken här så idag när himlen var klarblå dansade jag hela vägen till skolan.

Slinger i all ära, men min morgonpromenad här är betydligt mycket trevligare, särskilt när man ska korsa bron. När jag står där och fotograferar lite stannar det en tant med läppstift runt hela ansiktet och undrar om hon ska ta en bild på mig. Hon gör som min farmor och istället för att rikta kameran mot mig så tar hon en bild på sig själv. Jag börjar fnittra och helt plötsligt är vi bästa vänner. På tre minuter vet jag hela hennes livshistoria och lite därtill. Vet inte riktigt hur min värdpappa tänkte när han förklarade att britter inte brukar vara kända för att vara särskilt trevliga.