Huset brevid

Igår när jag var ute på en liten promenad så slog det mig hur otroligt lyckligt lottad jag är när det kommer till att ha fina grannar.


Enda sedan jag lärt mig att stå på egna ben har jag sprungit över till det gula grannhuset med den röda dörren för att fördriva tiden.Matilda och jag gjorde allt ifrån att klä ut oss till clowner, leka affär i din lekstuga eller springa nakna i vattenspridaren. Om kvällarna kollade vi på Bollibompa och gömde oss i garderoben när vi hörde att föräldrarna  var på ingång för att hämta oss när det vankades godnattsaga. Jag kommer nog aldrig glömma kvällen då min familj sitter och äter och mamma släppte bomben att ni skulle flytta. Plötsligt smakade maten inte så bra och jag satte mig i mammas knä och frågade gång på gång med gråten i halsen om det verkligen var sant.
 


Ett par månader senare rullade det ner en stor lastbil och plötsligt var det skåningar som bodde mitt emot oss. Jag ville absolut inte gå över och hälsa, än mindre ge er jordgubbar som mamma hade köpt. Första dan vi skulle följas till skolan stod du där i hallen med vattenkammat hår och rosablommig klänning. Själv hade jag ett par skitiga men ack så mjuka bomullsshort och plåster på knäna. Att du och jag Kajsa skulle bli vänner verkade omöjligt. Du har alltid varit den snälla, varma och omtänksamma av oss men tillsammans är vi som två noter i en melodi som vi alltid brukade säga. Hade det inte varit för att den extrema kylan hade tårarna forsat ner den kalla vinterkvällen när du berättade om den planerade flytten. Istället frös tårarna halvvägs längs mina kinder och mitt snor blev till is.




Inte hade jag trott att min lycka skulle fortsätta i samma takt, än mindre när jag flyttade till London.




Elsa. Dig hittade jag på Heathrow lika vilsen som jag själv. Ett försiktigt hej och det var du och jag. När busschauffören stannar och förklarar att vi båda skulle hoppa av förstod jag att jag fått en ny granntjej. Tillsammans med dig Elsa känns Londons gator mindre skrämmande och du är min enda vän som delar min ickekärlek till djur. Jag kan redan nu säga att även vårt farväl kommer sluta med krokodiltårar.