Vårens första värme

Nu börjar det likna något!
Idag knackade värmen på utanför min port och jag omfamnade den med stora armar. Det känns som om livet blir så mycket enklare när våren kommer, allt är glatt och nytt på något sätt. Denna underbara vårdag firades i dubbel bemärkelse, dels med tjejerna i Hyde park och min värdmamma som fyllde år.  Jag hade bakat i smyg till henne igår när de var borta och överraskade henne idag med tårta och paket!
På eftermiddagen steg temperaturen upp till 20 grader så vi gick runt i parken, tog bilder och bara myste i största allmänhet. Precis som en söndag ska vara.

My way

Som jag tidigare nämnde så är det här med promenader runt mitt kvarter en av de bästa sakerna här och efter dessa bilder kanske ni förstår varför. På min promenad idag sprang jag förbi en mysig matmarknad, cricket-spelande barn, en lokal pub och lite vårtecken.

Vad upptäckte ni på er senaste spatsertur?

Three is a magic number

Idag hade jag tänkt att delge de tre bästa sakerna med att bo i London.

1. Allt är nytt. Det spelar ingen roll om jag ska ta en promenad runt kvarteret, jag upptäcker alltid nya gator, affärer och caféer. Det är en sån fnittrig känsla att veta att jag varje dag kan besöka en plats som jag aldrig tidigare sett förut, det finns restauranger jag aldrig tidigt ätit på  och museum vars tavlor jag aldrig har skådat. Tänk dig att vakna upp med den känslan.

2. Friheten. Wow. Jag har verkligen inga förpliktelser. Zero. Varje tonångrings dröm liksom. Vill jag komma hem sex på morgonen så gör jag det. Känner jag mig för i sista stund åka till en kompis istället för att vara hemma så är det bara att jag gör det. Det finns inget som kan hindra mig. Inga föräldrar att fråga om lov och inga måsten som att städa och hjälpa till där hemma. Här kan jag vara hur egoistisk som helst.

3. Klassen. Jag har nämnt det förut och jag gör det gärna over and over again. Jag är som gladast i skolan vilket kan låta helt absurt men med tanke på hur många timmar som faktiskt spenderas i denna slottsliknande byggnad är väl det tur. Visserligen är vi tävlingsinriktade men vi hjälper alltid varandra och alla bjuder på sig själva. Som härom dagen då Amanda fyllde år, jag tror aldrig en klass som inte går estet har tagit i så mycket, det lät som en opera. Dock väldigt falskt kan tilläggas.

Självklart finns det även nackdelar(som att mamma inte är här och ger mig ryggmassage) men med tanke på alla möjligheter jag har känns de ganska irrelevanta.

Eatserbreak

Här kommer ett plikttroget inlägg till alla er som undrat om jag gått och dött. Nej det har jag inte, jag har bara haft påsklov och de betyder vila, till och med från bloggen. Men nu är det måndag och tillbaka till verkligheten med allt det innebär, alltså tillbaka till London. Alice hade räknat ut att vi bara har 21% kvar av vår Londontid här innan vi återigen åker hem, eller 68 dagar om man föredrar det. Känns konstigt att det bara är drygt två månader, känns som om jag kommer vara kvar här för alltid samtidigt som det känns som om jag är på semester och ska hem imorn.

Mitt påsklov har iallafall varit förtjusande, aldrig trodde jag att jag skulle få möta mer värme i Norrland än i London så här på vårkanten men sanningen är att jag faktiskt solat lite på balkongen och idag frågade kompisarna om jag varit utomlands. Nej svarade jag, jag har bara varit hemma i Norrland varpå svaret blir "men det är ju typ utomlands". Hm.

Jag har hunnit med allt ifrån åka skidor i fjällen, gått på stan, roadtripp med pappa, spa, besök hos farmor och farfar i Piteå, ändra frisyr,korvgrillning i Bredbyn, övningskörning, fikat med kompisar, mys i soffan, obligatoriska köttbullsmiddag hos mormor, restaurangbesök, mysdag med mamma och sedan får vi ju såklart inte glömma högskoleprovet även fast det är precis vad jag vill, glömma det helt och hållet. Ändå känns det som om jag inte gjort nånting men min syn på att ta det lugnt skiljer sig nog mycket från andras.

Så nu vet ni att jag lever och mår bra. I fall ni undrade alltså.

Oxford

Det slog mig först idag när vi verkligen var i staden Oxford hur bra det är att plugga i England. Hela atmosfären andas studiemotivation, jag menar hur mysigt är det inte att slipa på sin krönika eller nöta in sina glosor med en kopp te och regnet smattrandes utanför fönstret?
Idag gick vi upp tidigt för att sedan ta bussen till Oxford som ligger cirka två timmar bort. Så himla bra att passa på att göra lite längre utflykter och utforska fler ställen än bara London när man är här och har lov. Staden kändes liten och gammal, mycket fina stenbyggnader och det kryllade av småbutiker och caféer. Antar att det kan behövas rätt många caféer för alla studenter...
Själva hade vi turen att springa in på ett av Englands äldsta caféer från 1600-talet. Kändes fett och extremt brittisk att avnjuta afternoon tea i en sådan lokal med så mycket historia.
Nu är en studentstad avklarad och nästa blir Cambridge, då blir det upp till bevis vilken som klassas som den bästa!

Men innan dess blir det en tripp till metropolen Örnsköldsvik, har hört att det också ska vara en jäkligt bra stad för studier men talangfulla lärare, stora lokaler och högklassig undervisning. Funderar på att läsa trean och ta studenten där faktiskt!

Påsklovet är här

Lika less som de här pinglorna är på vädret är jag. Kan det sluta snöa, blåsa och regna? Var är de där 20 graderna och klarblå himmel som de hade förra året vid den här tiden?
Som tur är så är vi inte gjorda av socker och vi allt annat än lata så trots det vidriga vädret tog vi oss igår in till stan för att vara kulturella. Vi var på The national Gallery och studerade konstverk från Van Gogh och Da Vinci, vissa tavlor kände jag till och med igen vilket gjorde att vuxenpoängen flödade in i massor. Men eftersom jag fortfarande är ett barn så värmde vi oss inne på ett chokladcafé där vi smuttade på varm choklad och praliner.

Kvällen till ära gick vi hela gänget ut för att dansa och veva med armarna natten lång för att fira påsklov och livet i allmänhet. Dessvärre eller lyckligtvis, beroende på hur man ser det så var det så himla smackat med människor att mina otroligt kreativa dansrörelser olyckligtvis inte kunde visas upp. Natten eller kanske snarare morgonen spenderas hos min secret lover Rakel och idag möttes vi tjejer upp igen för det där obligatoriska eftersnacket och shopping. The perfect dagenefter-dagen i mina ögon.

Malaga

Det här skulle kunna bli världens längsta blogginlägg någonsin. Det har hänt så mycket i Malaga att frågan snarare är "vad hände inte?"

Denna helg var episk, den kommer gå till världshistorien. Aldrig någonsin trodde jag att man kunde göra så mycket och sova så lite under en helg. Jag har upplevt total eufori. Jag önskar att jag kunde berätta vad som egentligen hände under dessa tre dygn men dessvärre måste större delar av resan censureras. Men som sagt, jisses vad vi leverade.

Som tur är så kan jag iallafall berätta lite vad vi gjorde och det är nog enklast om jag tar det från början. I torsdags åkte jag och min spanskagrupp på klassresa till Malaga för att, hm lära oss spanska? Vi var trettio elever som var extremt extremt taggade, redan på flygresan började vi sjunga klappa händer och garva.

På fredagen åkte vi till Fuengirola för att hälsa på den svenska skolan där och det var så kul och konstigt på något sätt. Tänk att jag träffade Emma och Freja i deras hemstad liksom. Allt var så annorlunda jämfört med hur det är att bo i London. Alla gick runt i långkjol, brillor och chillade mest hela tiden. Det var som att själva stämningen på skolan andades semester och uttrycket mañana mañana. Helt annorlunda mot hur vår skola är där alla springer runt med sin kalender och vita skjorta.

Roligt var det iallafall att se hur de hade det. Vi byggde sandslott och åt tapas tillsammans för att lära känna varandra. Sedan på kvällen var det ju såklart upp till bevis och de visade oss hur en typiskt "utekväll" i Fuengirola går till och vi hade det så himla kul. Dagen efteråt hängde jag med Freja, åt frukost med hennes värdmfamilj, gick på marknad och hängde med hennes kompisar.

Nu blev det här ett ganska långt inlägg ändå trots att jag knappt berättat en tiondel av vad vi gjort. Det ända som inte hände var sömn och jag kommer aldrig glömma denna helg.
Denna resa var MUY BIEN!

happy Birthday

Alice håller tal

Igår fyllde inte bara en av mina kompisar år utan hela två! Så vi var ett stort gäng på närmare 20 personer som gick ut för att äta en bit mat och fira. Kul att göra något på en vanlig tisdag, lite vardagslyx mitt i veckan liksom. 

Och för alla pensionärer som läser denna blogg kan jag även tillägga att det är skitkallt här igen, snöade till och med idag. Tur att jag åker till Spanien imorn så att jag får lite färg på mina kinder.

high street kensington

Igår satte vi oss på tunnelbanan utan att riktigt veta var vi skulle. När tåget stannade vid high street Kensington hoppade vi av och det var ett bra val. Det var ett mysigt kvarter och framförallt av en ren händelse slank vi in på Kensington Palace där drottningen Diana bodde. Det är de som är skönt med att vara här. Det finns alltid ett nytt kvarter, fik eller butik att upptäcka.

En typiskt dag i London helt enkelt. Man vet aldrig vars det slutar men oftast blir det jäkligt bra.

Livet är en schagler

Idag samlades vi och alla andra svenskar här i London på svenska kyrkan för att avnjuta melodifestivalen. Det var härlig stämning, kyrkan sålde öl och prästen hade en rosa fjäderboa. Jag hamnade roligt nog bredvid en britt som var absolut schlagerfantast. Att han hittat dit var inte för att att han nån svenska kompis utan för att han älskade schlager. Han sjöng med till varje bidrag, hade stenkoll på vem Carola var och tyckte att Sverige var det absolut bästa landet gällande schlager.

Så kul att Sverige inte bara är lagom utan även bäst på något. Särskilt när det kommer till ett sådant otroligt viktigt ämne som just schlager.

Veckans babe

Ibland skriver jag lite väl töntiga kärleksfulla inlägg här på bloggen men det är bara så jag är. När man hängt ett tag med mig så brukar det kunna dyka upp lite kort då och då, små lappar i jackan eller sms med för många smilisar och hjärtan. That´s me. Så dagen till ära vill jag bara skriva lite om Alice.

Hon är en flicka med brunt hår, smilgropar och kommer ursprungligen från Uppsala. För ungefär ett halv år sedan valde hon att flytta till London och det är här jag har lärt känna henne. Om jag ska vara ärlig var vi inte med varandra särskilt mycket från början men på senare tid har vi märkt att vi har så mycket gemensamt. Ibland när jag är med henne känns det som om jag pratar med mig själv. Vi båda älskar att planera och organisera, vi kan prata länge om hur vår första lägenhet ska se ut, hur vi ska fira vår 18-årsdag och vad vi ska göra efter gymnasiet. Vi älskar hummus, vara ute och springa och tävla oavsett om det gäller skolan eller dylikt. Vi är båda perfektionister.
Alice är verkligen ett energiknippe, vet inte hur många gånger jag kan gå i korridoren lite halvdepp och Alice har kommit med sina kramar, fnitter och komplimanger. Alice är bra på det mesta, hon är sån där tjej alla vill vara, hon är intelligent, social, positiv, omtänksam, snygg och pålitlig. Men framförallt så är hon bra på att ge komplimanger. Så därför tänkte jag att det var dags att hon själv får en komplimang. Det kan låta som en himla enkel och tråkig en men inte mindre värd för det.

Alice du är en riktigt bra vän som jag verkligen tycker om.

Alice

Idag kände jag mig tillräckligt pigg för att lämna huset och bestämde dejt med Alice på ett italienskt café för lite pluggning. Det gick åt skogen. Vi båda har varit sjuka hela veckan så vi hade så mycket att ta igen. Så vi pratade och pratade, för att sedan skärpa oss och plugga i fem min för att åter igen börja prata igen. Drygt tre timmar senare hade jag inte ens löst ett enda mattetal...

Men att få prata med Alice är tusen gånger viktigare än skolan någonsin kommer bli. Punkt.

När man inte har något annat att göra

Nu har jag varit sjuk ett tag och det är både skönt att göra ingenting(eftersom jag blir sjukt andfådd av att gå upp för trappan) men samtidigt är det även lite stressande. Känns fel att inte vara i skolan och arbeta med hjärnan liksom. För att ändå göra något vettigt medans man ligger i sängen började jag analysera över mannen och kvinnans olika egenskaper och har kommit fram till följande. Kvinnor är mer omhändertagande än män och så är det bara. Det är som att det ligger mer i vår natur.

Som igår till exempel, då var även min värdpappa hemma och självklart frågade han om hur jag mådde och så men till skillnad från idag då Tamsin är ledig så har hon kommit in med tidningar, köpt apelsiner och rispudding och kollar regelbundet att jag lever. Mina tjejkompisar skickar sms och håller mig uppdaterad om vad som händer i skolan medans killarna knappt märker något.

Det känns som om det alltid har varit så här och kanske kommer det alltid vara så också. Jag vet inte om detta är något bra eller dåligt. Det är bara ett konstaterande.

Om

Det här hade kunnat bli ett underbart lyckligt och glatt inlägg men icke.
Jag hade kunnat skriva om att värmen är här, himlen är klarblå och idag invigdes mina converse. Istället har jag nu dragit för rullgardinerna och dragit upp täcket över huvud i försök att ignorera det härliga vädret. Jag mår skit, hela kroppen värker, jag fryser och snyter mig om vartannat och känner mig mer eller mindre som pölsa som snart ska ätas upp.
Och inte blir det bättre när jag möter två klassisar på väg hem från skolan och de njuter av en öl och utsikten över Richmond.
Det här hade kunnat bli ett inlägg om vårens första dag.

Dreamteam

Min syster.
Ska komma hit.
I maj.

Även fast det hela tiden händer så mycket roligt här och egentligen borde jag njuta av nuet kan jag inte låta bli att längta tills jag äntligen får krama om mamma och pappas andra avkomma. Det var så länge sedan jag såg henne och om sanningen ska fram är det hon jag saknar mest. På något sätt har vi blivit riktigt bra vänner, för några år sedan var vi bara vanliga systrar och bråkade om vem som senast hade använt den nyinköpta tröjan men efter det att hon flyttade iväg till Madrid ett år har vi blivit vänner. På riktigt.

Hon är min förebild, den jag rådfrågar och ser upp till. Trots detta är vi helt olika. Hon gillar att sova ut, kolla serier en hel dag, inte ha några planer, festa nätterna långa och spendera upp varenda liten krona.
Jag planerar varenda liten sekund, har svårt att sitta still, pratar som en pratkvarn och organiserar precis allt på det sätt jag vill ha det. Josefine är en lättsam människa som ställer låga krav och är en hejdare på att njuta av livet. Därför tycker jag så mycket om henne och vi kompletterar varandra mycket bra. Kanske att vi borde starta ett företag tillsammans, det skulle vara något. Eller vad säger du syrran?

Tur att du kommer hit snart så att vi kan börja smida planer.