Stanley Park

Jag vet, det är en googlebild men jag skulle aldrig lyckas ta en sån här vacker bild. Som kompensation får ni även två mobilbilder också

De senaste dagarna har jag inte gjort mycket. Det beror dels på dåligt väder men framförallt att jag har börjat se serien Mad Men och är helt uppslukad. Så därför har jag legat på sängen, tänt en massa ljus, lyssnat på regnet och ätit kokoskakor.

Men så kan man ju inte hålla på för evigt. Speciellt eftersom jag inte har någon förkylning, mensvärk eller blivit dumpad av min livs kärlek. Så idag begav jag min till satden för att vandra runt i deras park. Jag har den här grejjen att så fort jag är i en ny stad så vill jag gärna gå/lunka/springa i stadsparken. Min favorit hitills har nog varit Central Park i New york men nu har den fått motstånd må jag säga. Istället för skyskrapor som omringar de gröna fälten så är Stanley Park som en ö mitt i vattnet. Om man vill springa längs med vattnet så får man en trevlig runda på dryga åtta kilometer och den avslutas vid en strand, om man skulle vilja ta ett dopp.

Det blev inga 8 km för mig, och inte heller någon löpning men jag fick mig en dos av solskenet plus att jag även hann med att vaccinera mig plus lite shopping.

Ibland är det allt bra att ha en flexibel chef och inte allt för ansträngde uppgifter.

En sådan värme

Jag vet inte om jag har berättat detta men jag ska börja jobba (volontära) på min yogastudio fyra timmar varje vecka. Jag är ju ändå där varje dag och ser det lite som mitt andra hem satt. Ikväll hade de anordnat en speciell kväll för alla oss som hjälper till på studion och det var så trevligt.  Gick inte hem för än klockan var tio. 

Vi hade studion alldeles för oss själva och vi körde en lite annorlunda yogaklass som innehöll mer skratt blandat med fokuserad meditation som avslutades med härliga tilltugg och gröna juicer. Atmosfären går inte att beskriva. Varje gång jag lämnar att studion är jag glad i magen. Jag har inte ens tränat där i en månad men alla instruktörer kunde mitt namn efter bara några dagar och det är något särskilt med att komma in dit och få höra "hej Victoria, hur är det med dig idag?". Eller som idag, när de frågade hur min överraskningsmiddag hade gått. Man känner sig speciell helt enkelt.

I omklädningsrummen pratar alla med varandra eller så sitter man i det så kallade vardagsrummet och sippar på ekologiskt te. Det är en sådan värme och då menar jag rent bokstavligt (man svettas mer än Moberg!) men även känslan av att man är viktig och bra precis som man är. Det är inga krav.

De där stunderna, när alla i studion sjunger med när vi har livemusik under lektionen, när alla i rummet andas i samma takt eller som igår när en av lärarna, Andrea börjar massera mina händer när jag ligger ner i savasana. Alla de där stunderna av ren gemenskap, lugn och värme är bara några av anledningarna till att jag är helt frälst i yoga.

Yoga accepts. Yoga gives.

Gluten free exibition

Idag åkte jag och Salvador på ytterligare en utflykt, nämligen en glutenfri marknad. Salvador och Henry är glutenintoleranta så vi försöker att äta så mycket glutenfritt som möjligt och eftersom det är jag som spenderar mest tid i köket ansåg vi att detta var en bra chans att utforska marknaden. Överallt fanns det montrar där smakproven bara vällde över en. Allt från kakor, salta kex, bröd, mat, drycker och flingor. Som om det inte var nog, vi fick även med oss två kassar med olika smakprover.
Gratis är gott. Särskilt när man är snål som jag:)

Suprise Dinner

Heather, min värdmamma är en helt fantastiskt kvinna. Hon lägger ner så mycket tid på hennes son och hon ställer alltid upp för alla andra. Hon har båda fötterna på jorden, är otroligt intelligent och väldigt ödmjuk. Hon är kvinna som är lätt att se upp till. Det enda som hon inte är särskilt bra på är att ta hand om sig själv, alla andras behov går alltid före hennes och därför var det rätt enkelt för mig att klura ut vad jag skulle ge henne i födelsedagspresent. En överraskning med hennes bästa vänner.

Det var inte helt enkelt må jag säga. Jag menar, jag känner ju inte en enda av hennes vänner så att bara få tag i telefonnummer och hitta ett datum var ju en historia i sig. Men till slut klaffade allt. Jag hade fixat inköpslistan, fått hjälp av Henry att köpa vin, förberett en del saker medan Heather inte var i huset, och sett till att Salvador och Henry inte skulle vara hemma så att det skulle bli en riktig tjejkväll.

Och oj vad trevligt vi hade det. Vi började med frozen margaritas och sedan fortsatte kvällen med både tilltugg, skagenröra, lax och chokladmousse med färska jordgubbar. Även om det var Heathers vänner och inte mina så kändes det som om vi känt varandra länge. Att det skiljde cirka 20 år spelade ingen som helst roll för vi hade det riktigt trevligt.

Men det absolut bästa var nog att se Heathers glädje. Att hon, för en gång skulle inte behövde ta om Salvador, vara den duktiga mamman och kämpa på. För några timmar kunde hon bara slappna, umgås och prata med sina vänner och hon var så värd det.

Att ge någon annan glädje är nog den bästa glädjen.

SWEA, swedish womens eduactional associations

Hoppade av tunnelbanan en station tidigare bara för att gå lite längs med hamnen.

Provisorisk projektor för att visa bilder från Kiribati, en ö som ligger "relativt" nära Australien.

"SWEA, socialt och professionellt nätverk för kvinnor i Kanada". Det var de jag sysslade med igår. När man bor själv i en stad så gäller det att man anstränger sig lite för att knyta kontakter så igår tog jag mig till Kitslano för att lyssna på ett föredrag om Kiribati, ett land som många aldrig hört talas om. Värdinnan, Helena bodde där i drygt ett år för att förbättra kvinnornas situation och igår berättade hon om sina upplevelser. Jag bara satt där, lyssnade och kände mig otroligt bortskämd.

Människorna i detta land hade inte ens väggar till huset. 80 % av befolkningen är under femton år. Det finns endast en enda väg på hela ön. De har knappt vatten så att de räcker. Det är de tredje minst besökta landet i världen och där spenderade Helena 14 månader.Tuff tjej. Inspirerande.

En heldag med Salvador

Ser ni discobollen? Det är science World!!

Idag var det sista dagen på Salvadors jullov och jag kände att jag vill göra en liten utflykt med honom. Vanligtvis sitter vi i köket och ritar men idag tog vi hos hela vägen downtown för ett besök på Science world. Ska jag vara ärlig var jag nog lika taggad om inte mer än honom inför denna dag. Jag har velat besöka Science world ända sedan jag kom hit och att göra det samtidigt som man "jobbar som nanny" var ju helt optimalt i mina ögon.

Så vi kollade på djur, utforskade hur människokroppen fungerar, gjorde experiment med tyngdlagen och självklart spanade vi in de stora dinosaurierna. Det hela avslutades med en fika på Starbucks och jag kunde inte vara nöjdare. Ibland är det enkelt att vara barnvakt.

Canucks

Canucks vs Calgary Flames. Och jag var där. Det var lite fler människor, lite högre jubel, lite mer reklam, lite mer öldrickande och fram för allt lite mer slagsmål än den hockey jag är van att se där hemma.

När man kommer från en liten stad som jag gör där hockeyn är det enda man pratar om i icakön så måste man helt enkelt se en match när man bor i en annan stor hockeystad. Speciellt när fyra av fem spelare i första kedjan är från Sverige och att bröderna Sedin som är från Övik mer eller mindre är helgonförklarade här.
Jag kände mig så stolt. Att jag är från Sverige och framförllt Örnsköldsvik. Här i Vancouver känner nästan alla till Örnsköldsvik, de tror att det är en jättestor stad eftersom vi producerar så många hockeyspelare. Men jag antar att vi har bröderna Sedin att tacka för det. Och speciellt Daniel, tack vare honom så fixade han fram biljetter till både mig och Eric. Ibland är det allt bra att komma från en liten stad. Speciellt Örnsköldvsik.

Gratitude list

Många gånger när jag går och lägger mig försöker jag tänka igenom allt som varit positivt och bra med dagen. Oavsett om man haft en riktig tuff dag så hittar man alltid några ljuspunkter och på så sätt somnar man med en glad känsla i magen. Vanligtvis skriver jag inte ner det som jag är tacksm över men förra fredagen bestämde jag mig för att göra det i hopp om att detta kanske inspirerar någon att göra desamma.

Fredad 2 januari:
- Att kunna stå i köket, i pyjamas, sjunga högt och steka plättar.
- När jag ringde Brenda för att konfirmera vår tid och vi pratade i 20 min om allt möjligt.
- Att jag kan bli volontär på Moksha Yoga.

Lördag 3 januari:
-komplimangen jag fick av min yogalärare att jag var flexibel och att hon trodde att jag gjort yoga i flera år. Skrattade och sjöng hela vägen hem från studion.
- Att jag bor i ett hus som jag är stolt över och gärna tar hem nya vänner till.
- För nya vänner, konversationer och utbyten.

Söndag 4 januari:
- Högtalarsystemet som bokstavligt talat får huset att skaka och dåna.
- Färska jordgubbar
- Att komma inomhus efter man varit ute i regnet.

Måndag 5 januari:
- Live musik medan man kör yoga.
- Vatten
- Omtänksamma människor som hjälper en.

Tisdag 6 januari:
- Att familjen kommit hem och att alla är glada att se varandra igen.
- Känslan då man kryper ner i en renbäddad säng, städat rum, nyduschat hår och nyrakade ben.
- Att jag har mycket fantasi.

Onsdag 7 januari:
- Pecannötter, tror att jag snittar 2 dl varje dag. Om inte mer...
-Att lära sig nya saker.
- Att våga misslyckas

Torsdag 8 januari:
- Att våga prata om sådant som är jobbigt
- Få ett handskrivet brev från mamma (som till och med var läsbart)
- Henry som skjutsar och hämtar mig när jag hittar på saker

Fredag 9 januari:
- Att vädret ändras, dagen började med regn men slutade med solsken.
- Paketet som jag fick av mamma och pappa idag.
- Att kunna sova ut

Det finns så mycket att vara tacksam över. Det där lilla smset, kaffekoppen på eftermiddagen eller att sina favorittrosor är rena. Var glad. Vi har det bra.

Den enorma lyckan över en knallgrön kartong

Plingplong! Daisy börjar skälla och jag går till dörren för att se vem som är där. Ingen. Istället;något så mycket bättre än en levande människa. Nämligen ett paket till mig från Sverige.

Att få springa upp på sitt rum, sätta sig på sängen och slita upp kartongen med ivriga händer var så befriande. I kartongen fanns det både paket, kläder, godsaker och ett brev. Jag var i sjunde himmeln och en liten tår trillade fram. Att få lukta, känna igen doften och läsa mammas brev som tro det eller ej var läsbart var precis vad jag behövde.

Och som om inte det var nog, när paketet anlände var det regnigt och en aning dimma. Efter paketet var öppnat och jag gjort piruetter i mitt rum av lycka så tittade solen fram.

Eric Backman

Vem hade kunnat ana att jag och Eric skulle dricka kaffe tillsammans på hans stammis Starbucks i Vancouver för 19 år sedan när vi kröp runt på golvet i jakt på att slita av varandras sockor? Inte jag. Och säkert varken hans eller min familj heller med det var precis vad vi gjorde idag. Han behövde bara kolla på killen i kassan och utan att ens öppna munnen så började de genast förbereda hans chai latte.

För er som inte vet vem Eric är så är han en gammal barndomsvän som jag firat varje nyår med, och vår glöggtraditon, och konfirmation, skolavslutningar, examen,födelsedagar, lördagsmiddagar, ja ni förstår poängen och han flyttade hit till Vancouver i höstas för att plugga engelska. Jag missade honom precis när jag kom hit för han firade julen hemma och nu har vi två månader till godo innan han återigen tar sitt pick pack och reser till Hawaii.

Det bästa var nog att prata svenska och snacka lite skit om de gamla paret som satt bredvid oss. Sånt är roligt. Särskilt när det är på norrländska.

UBC- university of British Columbia

Jag har haft kontakt med en tjej som bor här i Vancouver, egentligen skulle vi göra Polo Bear Swim tillsammans men hon blev sjuk. Istället så träffades vi idag och det är så himla bra för hon pluggar på UBC och jag har velat kollat in det universitetet ända sedan jag kom hit.

Det är enormt!! Herregud, det är fler studenter än invånare i övik till och med. Dessvärre kan jag inte säga att jag sett mycket av universitet. Vi började nämligen med att ta en kaffe på Starbucks med hennes vän Sandy och vips hade en drygt timme flugit förbi och jag behövde röra mig hemåt igen. Däremot har jag nu full koll på hur man klär sig där, vilka fester man ska gå på och vilka kurser man ska läsa om man inte vill plugga så mycket.

Men tur var väl kanske det att jag inte hann se så mycket av campus. För om jag hade fallit ut i kärlek så hade det kostat mig cirka 250 000 kronor/termin att studera. Så ibland är det allt bra att bo i Sverige...

Sista timmarna i frihet

Förra måndagen var det salsa och ikväll provade jag på kickboxning/självförsvar. Kan inte förstå att tiden går så fort. Det måste nog bero på att jag har njutit av varenda sekund. Det är som om jag haft semester i flera dagar och jag har verkligen skämt bort mig själv med att vara egoistisk och bara göra sånt som jag varit sugen på. Så som att vandrat, titta på film, vara kulturell, åka skytrain, upptäcka nya platser, få nya vänner, prova på nya saker, göra smoothies, utöva en hel del yoga och bara njutit av att kunna sjunga högt och falskt i huset. Efter dessa tio dagar har jag insett att jag skulle kunna tänka mig att resa själv, jag menar på så sätt blir man mer utåtgående och får vara med om större äventyr.

Trots att jag har haft det super ska det bli skönt och härligt att familjen kommer hem igen. Eller så är det bara för att jag är less på att vara hundvakt....

På mitt vis

För att min syster inte ska skämma ihjäl sig så bjuder jag endast på en bild och inte video.

Att städa i barbenta ben, dansa salsa med dammsugaren och lyssna på ABBA med alldeles för hög volym är precis vad jag har gjort idag. Jag måste ha sett fullständigt galen ut men om piruetter får en skrubba frenetisk, dammvippa som en flaxande fågel och tvätta som min mamma så får man se tokig ut. För när familjen kommer hem ska huset banne mig skina mer än Heathers diamantring.

You should come to my place

Ikväll var det en speciell kväll. Ikväll var jag nämligen inte hemma själv, nej ikväll hade jag en gäst, nämligen Brenda som jag träffade på salsakursen tidigare i veckan. Det var en häftig känsla att bjuda hem någon hem till mig, på min gata, i mitt hus, i mitt område. Jag vet att det inte riktigt är sant, jag menar det är ju inte mitt hus men det känns som så. Jag har saknat att ha vänner över, att stå i köket och fixa tilltugg, tända lite ljus, lyssna på jazzmusik och bara konversera.

Jag hade det verkligen trevligt. Trots att vi bara träffats en gång innan hade vi så mycket att snacka om och hon påminner så mycket om min faster Jennie, kärleksfull, pratsam, öppen och varmhjärtad. Vi sippade på cocktails varvat med rödvin och mumsade på kex, brie, machego, hummus, guacamole, nötter, marmelad och choklad.

Precis som en lördagskväll ska vara enligt mig.

Deep Groove

Greta och jag hade bestämt för länge sen att vi skulle vandra tillsammans så en grå himmel och lite regn kunde inte stoppa oss idag. Dessutom är vi inte som kanadensare som anser att man är galen om man ens lämnar huset om det regnar. Nej, både jag och Greta är från Europa så vi är lite tuffare än så faktiskt.

Grundplanen var att vandra upp till Mount Seymor men eftersom det var rätt tjock dimma ändrade vi oss och for till Deep Groove istället. Det var trevligt att ha någon att konversera med istället för att lyssna på podcasts och vi har mycket gemensamt. Dessutom fick jag idag åskåda snö(!), det var rätt coolt att se hur klimatet ändrades ju högre upp vi vandrade, från regn till snö. Nu, nästan fem timmar ute i skogen är jag helt slut och ska bara ligga i soffan,smutta på en kopp kaffe och lyssna på Michael Bubblé. Visste ni att han faktiskt är född här i Burnaby? Så därför är det inte mer än rätt att lyssna på några av hans trudelutter.

Trevlig helg