Van Dusen Garden

Vancouvers vackraste botaniska trädgård. Ljusdekorer överallt. Julmusik spelandes från varje hörn. Barn, vars ögon tindrade mer än ljusslingorna. Kärleksfulla par som höll handen. Värmande choklad i handen.

En himla fin och bra uppvärmning inför julen.

Fri

Jag måste nog tillhöra de få personerna som lever ett väldigt bekymmersfritt liv. Jag tror inte att jag har varit i denna situation förut. När man var liten bekymrade mig som över hur 20 kronor skulle räcka till så mycket godis som möjligt. Lite senare över hur man skulle kunna festa i smyg utan att föräldrarna märkte. För att inte tala om plugghetsen som mer eller mindre funnits i mitt liv de sista fem åren åtminstone. Och jobbet, att jobba och prestera. Att vara perfekt.

Nu, helt bekymmerfri. Jag har en mamma och pappa som älskar mig. En syster som är min idol. Vänner som älskar mig. Ingen som är sjuk i släkten. Jag har ingen press på mig att prestera. Jag behöver inte tjäna pengar. Jag ska ut och resa med en av mina bästa kompisar i Asien. Jag vet att jag vill plugga ekonomi till hösten. Jag  känner hur alla bitarna faller på plats. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och jag känner mig trygg i mig själv.
Hur fantastiskt är inte det?

Bikramyoga på en fredagskväll

Dimmig bild på grund av luftfuktigheten

De allra flesta förknippar nog fredagskvällen med höga klackar, färgglada drinkar och läppstift utanför munnen. Eller en massa godsaker framdukade på tv-bordet och en hyrfilm laddad i dvd-spelaren. Så kan en fredagskväll se ut men min kväll var annorlunda.

Ikväll har jag för första gången provat på bikramyoga. Yoga i 40 grader värme.
Världens bästa dejtingställe. Alla bär så lite kläder som möjligt och förvånande nog så var det faktiskt killar där. Så jag såg en hel del magrutor men även en megastor tjockis som andades jättehögt. Efteråt stannade säkert hälften av alla deltagare för att dricka te och återgå till normal kroppstemperatur.
Jag tror att jag gillade det, positionerna i sig är mindre krävande men värmen gör det hela väldigt ansträngande och efteråt känner man sig så himla ren och närvarande på något sätt. Mina andetag ändrades helt, blev djupare och jag fick ny energi samtidigt som jag nu är väldigt avslappnad.

Men renhet och lättja i mitt bröst ska jag nu ta en sväng förbi duschen. Det är nog den största nackdelen, att man blir så himla skitig i håret och jag tycker inte om att duscha. Man blir ju så jäkla blöt...

Swedish köttbullar with lingonberryyyy

Med ABBA på högsta volym i vårt mycket avancerade ljudsystem kickade jag igång denna afton, med Sverige som tema. Eftersom Heather tog mig till IKEA igår och införskaffade lite svenska goaker kändes det inte mer än rätt att bjuda dem på klassiska köttbullar. Även om jag lagat mat innan till dem så var jag lite spänd, man vill ju väldigt gärna att de ska tycka om det eftersom det är mer eller mindre vår nationalrätt men man vet aldrig. Särskilt inte när man har en sjuåring i huset som är rädd för att prova nya saker...

"Victoria, you´ve done miracle. Even I can´t make Salvador eat that much. He always leave the food and look at his plate- It is empty!"

Så jag antar att jag fick godkänt och fortsatt förtroende för vår svenska matkultur. Trots komplimangerna så var nog kvällens höjdpunkt ändå när jag smög in i köket efter middagen och såg hur Heather åt lingonsylt direkt från burken med sked. Precis så som jag brukar göra när ingen ser.

Mitt Hus

Mitt sovrum där jag lyckligtvis även har badrum och en walking closet. Synd bara att jag inte har särskilt mycket kläder med mig...

Hemmagym, vem kan inte vara mer lycklig än jag över detta faktum?

Home Alone- obligatorisk film vid julen

För att detta inte ska bli ett inlägg helt utan bilder lägger jag därför upp ett flertal så att ni får se hur jag faktiskt har det här borta.
Kanske är det lite anmärkningsvärt att jag skriver mitt hus som överskrift men det är faktiskt så det känns. Idag har jag varit här i precis en vecka och jag känner mig verkligen som hemma, som om jag egentligen varit här i flera månader. Jag börjar hitta i området, jag vet exakt var kopparna och slevarna ska vara i köket och jag vet hur man får upp en eld i kaminen (man trycker bara på en knapp, haha). Även fast allt är nytt så börjar jag komma in i lite rutiner, jag vet vad som behöver göras och inte. Nytt för idag var dock att jag var barnvakt åt Salvador, tidigare har jag mest städat och fixat men idag myste vi framför tv:n, drack varm choklad och sedan målade vi en julteckning.

LUCIA

Uffe vet hur man underhåller, kanske för att han kommer från Örnsköldsvik?

Min värdpappa Henry ville visa mig ett "juldekorerat hus" när han hämtade upp mig på kvällen.

"We make a great couple" utropade Henry glatt när jag visade han vår selfie. Vet inte riktigt vad han menade med det...

Lucia. Åh vad jag gillar Lucia. En svensk tradition som för svenskar samman, särskilt när man är utomlands. Här i Vancouver finns det en svensk organisation och så fort jag såg det skickade jag iväg ett mail om att jag ville vara volontär och hjälpa till på deras evenemang. Så idag har jag agerat husmor och som jag har trivts. Svårt att inte gilla läget när man står i ett kök fullt av köttbullar, lingonsylt, leverpastej, jansson frestelse,lussebullar och GLÖGG! Att jag dessutom fick med mig en burk lingonsylt och leverpastej gjorde det ju det hela inte sämre.

Solens strålar

Idag tittande solen in genom mitt rum när jag vaknade och det ska man tydligen vara väldigt glad över. Så vi passade på att ta en liten utflykt till Granville Island som är ett litet bohemiskt område vid Vancouvers havsvik. Det fanns en fantastisk matmarknad och en himla massa olika småbutiker med allt möjligt krimskrams, en perfekt liten dagsutflykt.

Med mycket spring i benen begav jag ut för en liten springtur och det kändes så lyxigt att inte behöva ha vantar, mössar och en extra tröja på sig- det var varmt och så skönt.

Sedan måste jag även tillägga att jag putsade alla badrummen och hackade grönsaker i all oändlighet till nattens långkok så att ni inte tror att jag bara latar mig. Men nu ska jag lata mig, Henry ska berätta om hur han och Heather träffades och det är ju trots allt fredag.

Börjar kunna några gatunamn

Hemma hos tant Birgitta från Värmland

Denna dag har jag diggat. Idag har jag fått lite mer koll på läget och jag måste säga att jag tror att jag faller ut i kärlek till denna stad. Visserligen regnar det konstant under vinterhalvåret men pulsen, de olika kvarteren, bergen, havet och alla olika nationaliteter. Det är en levande stad helt enkelt där alla är välkomna- så även jag tack och lov.

Idag efter min dagliga yogarutin åkte vi hem till en tant, Birgitta som faktiskt kommer från Sverige. Hon hade klass om jag säger så, guldarmbanden dinglade och utsikten från hennes lägenhet i norra Vancouver var breathtaking. Vi hade blivit hembjudna till henne när Hetaher berättat att hon skulle få en svensk au pair och Birgitta ville hjälpa mig att få lite fler svenska kontakter. Så vi drack kaffe, åt pepparkakor och bara njöt av utsikten. Birgitta hade även köpt biljetter till en Luciakonsert på lördag, lucky me. Så på lördag ska hela familjen King(ja, de heter så i efternamn) få vara med om en himla trevlig svensk tradition.

Sedan utforskda jag området på egen hand, jag gick och sprang om vartannat och checkade in de små butikerna, närliggande gym och ett bikramyoga ställe som jag hade tänkt prova. Det är så befriande att bara kunna gå ut och tre minuter senare befinna sig på en gata där det faktiskt finns människor, bilar, butiker och lite puls. Oj vad man uppskattar sånt efter en vecka av isolation.

Oh boy what a day

Vinterkonsert på Salvadors skola

Jag har alltid funderat över vad hemmafruar egentligen gör hela dagarna. Speciellt när de flesta även har en städerska, trädgårdsmästare och nanny. Nu förstår jag.
De åker på bibelstudier, hälsar på sina väninnor, dricker te med sina föräldrar, tar ut hunden på en promenad, går på sonens vinterkonsert och hinner med lite shopping. Just like that.

Idag har jag alltså varit Heathers skugga. Först åkte vi till kyrkan för bibelstudier med hennes kyrkgrupp som bestod av enbart 80åriga damer med dålig hörsel men jag verkade gå hem hos dem.  Kanske gillade de att ha en frisk fläkt eller så var de bara glada för att jag sprang och fyllde på deras kakfat och kaffekoppar? Hur som helst, jag brukar gå hem hos gamla tanter och jag fick till och med en inbjudan att komma till ön Victoria under julledigheten.

Jag som inte ens gillar djur (aka jag hatar djur-särskilt hundar) tog till och med ut deras lilla hund Daisy på en promenad i regnet. Det var skönt att slippa vara trevlig och le hela tiden för ett tag och till min förvåning var det rätt så trevligt att ha lite sällskap.

Vi hann även titta förbi hennes föräldrar där vi drack te, åt fruktbröd med jordgubbsmarmelad och pratade om Sverige. Hennes föräldrar har varit i Sverige runt 20 gånger och de hade till och med dalahästar i deras vardagsrum. De var verkligen hur söta som helst, gammla, virriga och väldigt väldigt glada männsikor som kramade om mig som om jag helt plötsligt var deras egna barnbarn.

Efter att bara ha varit här i ett dygn känner jag mig mer välkommen än vad jag nånsin gjorde hos den förra familjen. Jag har till och med fått min egna julstrumpa som hänger över kakelugnen. Familjen är väldigt vänliga och vill väl. Kanske för att de är kristna. De ber bordsbön, går till kyrkan, läser lite ur bibeln och så. Deras son Salvador som är sju år,  är extremt smart, han kan prata flytande spanska och spenderar hans datatid på wikipedia istället för spelhemsidor. Tydligen är han nästan på gränsen till att ha asbergers, han är ett underbarn men kan knappt bygga lego.

Nu är jag helt slut. Känns som om jag lekt duktigt flicka hela dagen lång. Och mer av det lär det bli imorn. Och alla andra dagar här skulle jag tro. Tänk om jag kommer hem som värsta kristna tjejen med välkammat hår som gillar djur?
Ne Gud bevare mig väl.

Avlutar med att skriva, fan.
Bara för att jag kan.

När det inte riktigt blir som man tänkt sig

Sprang längs med floden idag för att få ordning på alla tankar.

Mitt tidigare inlägg innehöll bara några enstaka ord och framkallade nog mer frågor än svar. Så nu kommer den längre förklaringen.

När jag fick kontakt med denna familj via en au pair hemsida så berättade de att jag skulle hjälpa dem med deras två barn, städa å fixa lite plus att de även hade en växtfarm som alltid behövde mer ompyssling. Jag föreställde mig tomatplantor, olika örter och ett å annat fruktträd och sa på en gång att jag mer än gärna jobbade på deras farm. Vilket äventyr och möjlighet att få lära sig om växter och vara så där lagom bohemisk.

Det visade sig vara en helt annan historia när jag väl kom hit. Utan att gå in på för många detaljer så odlade de inte särskilt många tomater utan det var en annan liten planta som fyllde deras växthus.
Nämligen Cannabis.

Här i Kanada är Cannabis lagligt om det används i medicinskt syfte, dvs om man har recept från läkare. Så denna familj gjorde absolut inget olagligt men för min del så är detta så långt ifrån mina principer och värderingar att jag inte klarade av tanken att vitsas på en gård där det finns droger. På något sätt känner jag mig lite lättad, jag hade ju kunnat tycka att det här var hur coolt som helst och kanske rent utav gillat det men icke. Där går gränsen.
Droger är fel, jag har alltid varit emot det och en vecka senare här i Kanada har denna inställningen bara blivit större.
Droger är fel. 

Så därför har jag beslutat att ta mitt pick pack och den enkla vägen vore att åka hem men så fungerar inte jag. Om det är nått jag har lärt mig efter GMU så är det att inte ge upp. Jag är inte den som åker hem till mamma och pappa och gråter. Nej, jag är tuffare än så och det är bara att hitta lite ny energi och fortsätta köra. Efter lite research och mailkontakt har jag nu hittat en ny familj som bor i Vancouver som jag ska vara au pair/housekeeper hos. Mer detaljer kommer senare när jag flyttat in hos dem.

Visst har det varit lite jobbigt, jag ska erkänna att jag känt mig ensam och lite rädd men jag är stark av mig och kämpar på. Mot nya äventyr. En ny familj. En ny stad. Ett nytt rum. Nya utmaningar. Nya erfarenheter.

Dessutom har jag fått prova på något som jag tror att få har gjort. Jag har fått nya insikter, högre moral och dessutom så kommer detta bli en jäkligt bra historia att berätta för barnbarnen!

"Växtfarm"

Detta är anledningen till varför jag har beslutat att lämna denna familj. Punkt slut.

Jag tror man kan kalla detta för en vanlig dag

Jag kallar honom för ghetto, fyndigt värre va?!

Ännu en dag börjar lida mot sitt slut och jag skulle gissa på att detta är en typisk vanlig dag. I dagarna tre har vi flängt hit och dit men idag har jag varit på farmen hela tiden och ska jag vara ärlig känns det rätt skönt. Det är tillräckligt många nya intryck ändå så det var lite befriande att få vila huvudet och gå in i sin egna bubbla för ett tag.

Morgonen börjades med en timmes yoga på mitt rum följt av en snabb dusch och frukost. Det är inte bara jag som behöver energi i min mage utan även alla höns som vi har här på gården. Så jag matade dem och kollade till våran get som flanerar runt i trädgården. I ärlighetens namn vet jag inte varför de har en get, den ger varken mjölk eller kött men kanske är det för den idylliska känsla som den inbringer?

Växthuset väntade härnäst och där fyllde jag på jord i krukor för ett litet tag innan jag gick ut för att skotta gården vilket tog mig två timmar. PUH! Efter lunchen städade köket vilket verkligen behövdes, tror inte att de nånsin har städat förut, så himla mycket fett som var ingrott så jäklar vad jag behövde putsa.

Nu har jag precis kommit tillbaka från växthuset där jag varit ett litet tag och ska bara slänga mig på sängen, äta nötter och kanske kolla på lite film eller så. Är det fredag så är det och då ska man banne mig ha lite fredagsmys.

Kamloops city

Inne i en av deras gallerior.

Igår eftermiddag besökte vi Kamloops city. Det var skönt att få se något annat än bara berg och ängar för en liten stund. Deras stad fungerar inte riktigt som hemma i Övik, det är inte så att det är en gågata med alla butiker och caféer utan här är det mer som shopppingmalls och så tar du bilen till alla affärer. Det känns himla amerikanskt men nte så värst mysigt, själva grejen med att gå på stan är ju att strosa runt, titta i skyltfönster, smutta på en latte, och bara åskåda alla människor som går förbi. Istället åskade jag en himla massa pickups, jag har aldrig varit med om att så många kör en pickup förut. Men det är kanske så det fungerar när man bor i stad omringad av berg?

Tokigare Tokigast

Nu har jag varit här i lite mer än ett dygn. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag fnittrar konstant innebord. Pappan som heter Joe är helt galen, trodde aldrig jag skulle skriva detta men han pratar säkert tre gånger så mycket som vad jag gör. Helt galet, det tar liksom aldrig slut. När han skulle hämta mig från flygplatsen så åkte vi först och köpte sushi och sedan väntade en ganska rejäl biltur. Klockan var då tolv på natten och i min kropp var klockan sju på morgonen så jag var rätt sliten om man säger så. Efter en timmes kämpande kunde jag inte hålla emot och somnade nog mitt i en av hans historier om dittan och dattan.
Denna man verkar ha gjort det mesta, jobbat åt polisen, datatekniker, på casino, massör, guide, servitör, hemliga uppdrag åt staten och nu på en farm. Han kan alltså det mesta. Dessutom bakar han även bröd varje morgon!

Hej då rekryt Holmgren och goddag odlare Victoria

Lämnar det militära mot något nytt i Kanada

Under min militära utbildning fick jag frågan av ett av våra befäl vad min största fobi var. Jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle svara. Jag är varken rädd för spindlar eller höga höjder. Men så kom jag på det efter några timmars funderande. Min största rädsla är nog att inte ha något att göra. De allra flesta skulle älska tanken av att gå runt i sin pyjamas en hel dag, käka godis och kolla på serier i soffan. Själv får jag panik så fort jag bara hör det. Kanske är det därför jag bestämde mig för att flytta till Kanada så snabbt efter att jag avklarat GMU och att jag redan har bokat flygbiljetterna till Asien till våren då jag kommer hem från Kanada? Jag kommer att maxa mitt sabbatsår, det är så jag vill ha det. Att hela tiden vara uppbokad gör mig lugn. Då vet jag vad som ska göras och jag behöver inte fundera så mycket. Vissa kallar mig galen och andra tror att jag kommer bli utbränd vid 25 års ålder men det är så jag fungerar.

Men för er som precis trillat in här på bloggen, kanske undrar vad jag egentligen ska göra i Kanada? Jo, jag ska bo i en stad, Kamloops som ligger cirka 3 timmar med bil från Vancouver. Där ska jag bo hos en familj med två barn och jobba på deras växtfarm. Jag har inga som helst gröna fingrar men efter livet i det militära trivs jag att vara utomhus, bli skitig under naglarna och vara aktiv. Jag kommer att bo på landet en halvtimme från stan och jag vet inte ens om vi har några grannar. Detta känns på många sätt skrämmande? Kommer jag inte bli hemskt rastlös?

Jo, det kommer jag nog bli men det är en av anledningarna till varför jag gör detta. Jag gillar ju att utmana mig själv och jag ser detta som ett ypperligt tillfälle att bli bättre på att relaxa. Min plan är att jag ska hitta nått slags lugn, åka lite längdskidor, bli bra på yoga, lära mig lite om växter, upptäcka Kamloops, göra lite utflykter, uppleva en ny kultur och förhoppningsvis ha det jäkligt skönt och härligt under dessa fyra månader. För efter år av pluggande och slit så tycker jag faktiskt att jag förtjänar att ha det lite skönt.